Somewhere (2010)
Filmens anslag är inte särskilt upphetsande men bjuder bland annat på en strippscen av hög tragikomisk rang. Under filmens filmens gång letar jag efter bildspråk, detaljer, story, musik, ja baske mig NÅGOT som på minsta sätt kan förhöja upplevelsen en smula. Mitt sökande går obelönat och filmen är precis lika tom som huvudkaraktärens tillvaro. Såtillvida är det en högst märkvärdig bedrift.
Bortsett från viss diegetisk musik är phoenixs "soundtrack" ett bedrägeri och jag tycker nästan synd om dem när Coppola inte använder mer än kanske två av deras stycken (dessa är dock bra). Avsaknaden på icke-diegetisk musik är nog korrekt för formatet men i och med att bildspråket är av den art det är, blir resultatet otroligt tråkigt att titta på. Avsaknaden på handling bidrar dock tillsammans med bildspråket till en form av icke-berättande som jag inte alls är särskilt förtjust i. Detta smärtar mig då jag kämpar för att tycka om Coppola. Marie Antoinette var fruktansvärd men detta frankensteins skapelse verkar vissa till och med tycka om.
Bortsett från ett par lustiga scener och ett par mysiga stunder bjuder filmen inte på någonting nämnvärt. Livet på hollywood-toppen kan vara tomt... oh, really? Det har sagts och illustrerats både tusen gånger förut och tusen gånger bättre.
I övrigt gick folk ur publiken efter en kanske fyrtio minuter och den sista halvtimmen var även mitt sällskap nära på att ge vika. Det har jag all förståelse för.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar