The little girl who lives down the lane

The little girl who lives down the Lane (1976)
Sprang på den här filmen när jag letade runt bland Martin Sheens rollista. Lustigt nog spelar han liksom i Badlands (1973) en vriden och äcklig figur med förkärlek till småflickor. Filmen tillhör dock Jodie Foster som gör en helt sinnesjukt väsensskild roll från de i Bugsy Malone (1976) och Taxi Driver (1976). Har man sett alla tre är det svårt att förstå att det är samma skådespelerska under samma år. I den här filmen spelar hon en smått lillgammal fjortonåring som bor till synes ensam i ett stort hus. Lillgammal är förmodligen fel ord. Hon spelar en karaktär vars verbala och intellektuella förmågor vida överstiger hennes ålder. Klarsynt kanske vore bättre men lillgammal hintar lite om den irritation hon framkallar hos sin omgivning.

Filmen spelar stort på huruvida hon är ensam eller bor med sin far. En vid första anblick tam synopsis blir i Nicolas Gessners regi mycket spännande. Situationerna som uppstår i vissa scener är spännande och deras effekt maximeras genom snyggt foto och bildkomposition. Vid flera tillfällen satt jag förstummad över hur snyggt fotot var. För mig är det ett mycket gott betyg. Skådespelarinsatserna är förresten snudd på fantastiska. Alla karaktärerna är trovärdiga och den kemin som uppstår går nästan att ta på. Jag kan inte komma på något avseende som filmens regi är svag i. Musiken som utgörs av Chopin och viss specialskriven musik är väl implementerad och sätter stämningen utan att stjäla fokus från det visuella. The little girl who lives down the lane måste vara en av de mest underskattade filmer jag haft nöje att se.

New Jack City

New Jack City

New Jack City är en action/thriller från 1991 med Wesley Snipes och Ice-T i huvudrollerna. Under filmens gång kastas man mellan omotiverade scener och vändningar. Handlingen kretsar kring Ice-T, en undercoverpolis som offrar allt för att få bort knarket på gatorna. Under filmens anslag skadeskjuter han en langare spelad av Chris Rock. Långt senare i filmen dyker Rock upp på nytt som sliten crack-pundare. Ice-T tar honom under sina vingar och lyckas rehaba Rock på tio minuter. Det blir helt omöjligt att ta filmen på allvar med instick som detta. Det är svårt att avgöra om det är frivillig komiskt eller ej men det är helt fruktansvärt kul oavsett.

New Jack City har många spår som leder tillbaka till blaxploitationfilmernas storhetstid. Inte bara estetiskt såsom att Snipes brödraskap närmast liknar en italiensk maffiafamilj utan även mer subtila saker som handlingens uppbyggnad (eller snarare brist på sådan). Filmen är komisk överlag men den når fantastiska höjder tack vare den dåliga produktionen och den brist på ironi som det levereras med. Det här är en lektion i självförnedring och det är lustigt och mycket olustigt att de medverkande hade karriärer även efter filmen.