PANG!

Hare ordnat för mig. Sundbyberg blir mitt på onsdag och jag längtar så hårt efter att släpa med mig en hämtpizza efter jobbet och sparka av mig skorna i min alldeles egna nya lya. Sen date på torsdag. Hon är söt som socker så det ska bli mycken kul att lära känna varandra lite bättre. Upptäckte två ganska tunga skivor idag när jobbet var lite småtrist. I give you Key Losers - California Lite. Hittade den då jag var inne och luskade på finfina Mount Eeries hemsida då han ger ut den på sin egen skivetikett. Lyssna på Don't know why! Sedan fångade jag upp Laki Mera på drownedinsound och det flyter bra i mina trip hop-ådror. Mycket fint fastän det är lite lättuggat. Blesch, murder, my sweet har transformerats till en semi-musik-blogg. Vet inte vad jag tycker om det men det lämpar sig bra just nu när jag har så fuckin mycket att göra :) Tänkte se om The Shining eller se Och han älskade dem alla... ikväll.

Hade varit fett om mina päron hade en sån här raspig VHS-kopia... Det är ju så man ska se mörka 90-talsthrillers :D (skitnödig kille).

Nu MAT!

Andra albumet

 Känner mig som hipster kitten.

Nya Bon Iver SUGER. The first album was better

22

Oh yeah, har inte sett så mycket soft film på sistone. Såg förvisso Alien 4 och jag håller med mina nya bekanta på cinemateket om att den var ljusår bättre än Alien 3. I övrigt har jag passat på att peppa för Cannes-vinnaren The Tree of Life genom att se Terrence Malicks' Days of Heaven. Den är precis som alla säger ett sjukt vackert dokument över amerikansk landsbygd. En ren och skär uppvisning i att skapa stämning. Däremot kan jag inte säga att narrativet engagerade mig lika mycket som det gjorde i Badlands. Richard Gere var sjukt snygg.

Var på kickoff för AW 11 igår och jag kan säga så mycket som att kollektionen är helt insane. Antingen det eller så har jag blivit helt whyredifierad. Lyssnade uppmärksamt när Behnaz och Roland talade. Sedan drog vi till Riche och chillade och spädde på det med lite Kåken. Blev lagom uppvaktad. Kom hem och sov två timmar innan jag gick upp och skrev hyreskontrakt klockan 8. Gick och tränade sedan innan jobbet så mina hormonhalter spränger alla gränser just nu. Ba att ladda om för fredagens utgång med andra ord!!! Eftersom jag mår så fucking förträffligt tänkte jag dela med mig av mindre deppig musik idag.

Mästarna av chill-cheese.

Visst känner man sig at peace?

Cass McCombs

Lyssnar Cass McCombs i ovan postade klipp och DÖR. Hade inte hört honom tills häromdagen då jag läste recensionen av hans senaste skiva på Pitchfork. Nu är jag helt såld. Allt är bra till jävligt bra. Det är precis den där sortens mysigt självömkande singersongwriter jag gillar. Visst på gränsen till cheesy text men hör inte det till? Såg precis att han ska spela på Södra Teatern om två veckor. Jag ska gå!

Igår var det 90s-fest hos mig. Helt flippat och underbart med så fina människor! Idag såg jag Alien, Aliens och Alien 3 på Cinemateket. Alla tre var fina men den första filmen var såväl bäst som läskigast. Största behållningen i Alien 3 var alla sjukt snygga kläder som såg ut att vara en korsning mellan haider ackermann och damir doma (ja det var så sinnessjukt snyggt).

Closer

The Tiny är bland de finaste av de fina banden och Closer är en av de mysigaste av de mysiga låtarna. Kom och tänka på den sådär mitt i natten och blev härligt mysigt tårögd. För mig har The Tiny kanske inte varit det mest betydelsefulla bandet genom åren men de har en förmåga att skina och blänka på ett par tre låtar per skiva som väldigt få har. På den senaste skivan är Too heavy a burden en helt, helt fantastisk låt med xylofon, stråkar och givetvis Ellekari Larssons vackra röst. Kunde jag, skulle jag välja att bli The Tinys tredje hjul. Men lyssna på Closer och njut av den tidlösa romantiken i låten! ^^

Black Moon

Black Moon (1974)
Lily befinner sig i en värld där kvinnor och män ligger i krig med varandra. Hon färdas med bil mot okänd destination när hon hamnar i ett bakhåll. Hux flux vaknar hon upp på en gräsplätt där hon får syn på en enhörning. Hon följer efter den och kommer till en gammal herrgård där en tysk kvinna lever med sina två stumma vuxna barn med incestuösa tendenser. Black Moon är alltså JÄVLIGT pårökt.

Fotot ger gudhud <3

Filmen innehåller knappt någon regelrätt dialog och de få kommentarer som yttras kommer från den förvirrade Lily och den vrickade mamman. Filmen är från 1974 men öppningsscenen (som osar av apokalyps) är filmad med en ton och svärta som känns som en mer nutida vision av undergången. När Lily kör förbi ett lik och vinkas in av ett gäng manliga soldater är det så snyggt att jag sitter förstumad. Scenen ser ut att vara hämtad från ett krigsspel i det att den känns både verklig och overkligt snygg på en och samma gång. Jag skulle tro att Children of men från häromåret har hämtat inspiration från Black Moons ensliga skogsvägar och mörka skyar.

 

Så här glad kan man bli om man träffar på en råsnygg stum kille

Frånvaron av dialog fylls alltså ut med ett visuellt överdåd. Snyggt konstruerade scener avlöser varandra i raskt tempo och det blir aldrig tråkigt eller segt för mig. Cinematografen som ligger bakom fotot är Sven Nykvist som är berömd och erkänd för sina samarbeten med Ingmar Bergman. I Louis Malles regi målar han som sagt ett landskap som är overkligt vackert. Den ödesmättade stämningen ligger som ett dis över landsvägen Lily färdas utmed.

Världens läskigaste morsa

Louis Malle är onekligen ett household name och ligger bakom drösvis med klassiker men Black Moon är inte för alla och jag förstår varför den floppade. Hade Malle gjort den här typen av film till sitt trademark hade den nog haft högre anseende. Idag är han "bara" ihågkommen för att göra allmänt sjukt bra filmer. Jämförelser med David Lynch ligger nära till hands men där Lynch blandar upp all drömsk trippiness med lite klassiskt narrativ spinner Malle kompromisslöst på med skönhet och metaforer och bara skiter i att det hela på något sätt ska leda till något destillerbart. Kan man leva med det är det här en fest. Det är ren och rå visuell porr. Gillar du inte filmfoto kanske du ska skita i den men gillar du vackert foto och trippiness i samma bemärkelse som Lynch så har du en riktigt fin film att se fram emot.