Suddenly, last summer

Suddenly, last summer
Suddenly, last summer är ett psykologiskt drama från 1959. I rollerna återfinns Katharine Hepburn som giftig matrona och Montgomery Clift och Elizabeth Taylor som tidigare spelade mot varandra i bland annat A place in the sun (En plats i solen på svenska), ni vet den film som ligger till grund för Woody Allens Match Point. Har ni inte sett den kan jag varmt rekommendera den oavsett om ni gillar Match Point eller inte. A place in the sun är i mitt tycke betydligt mycket mörkare och hemskare.
Handlingen kretsar kring en doktor (Clift) som utför lobotomi och blir ombedd av en rik änka (Hepburn) att ta sig an hennes hysteriska systerdotter (Taylor). Doktorn uttrycker en försiktighet kring lobotomin som metod och blir snart misstänksam kring vilka trauman som systerdottern bär på.

Suddenly, last summer är baserad på en Tennessee Williams pjäs och som vanligt gör det sig riktigt bra i även på film. Det märks förvisso att den är skriven för ett annat format men det är enbart en fördel när skådespelarna spelar så ohyggligt bra. Katharine Hepburn håller på egen hand igång en scen i tio minuter som bara blir mer och mer intressant för varje ledtråd hon delger. Elizabeth Taylor spelar också bra och övetygande. Clift får här ta ett steg tillbaka och blir i egenskap av att han är just doktor och undersökande, en passiv åskådare som publiken får identifiera sig med. Även hans insats är solid men han lämnas förstås inte samma utrymme som i exempelvis The Search, A place in the sun och I confess.
Ett tag trodde jag att Clift var sminkad och spelade med en annorlunda mimik för att passa sin rollkaraktär men när jag läste på om honom visade det sig att detta var resultatet av en bilolycka (som just Taylor räddade honom ur). Fruktansvärt men han är fortfarande löjligt snygg i filmen.

Avslutningsvis gillar jag den subtila kritiken/tvekan mot/inför lobotomin. Det här är en löjligt bra film (med snygga skådisar) så se den ifall ni får chansen!