Hösten och slowcore

Igår måndag postade jag en recension som var en uppgift i kursen Filmkritik (15hp). Därför är den skriven ur ett något annorlunda perspektiv. Försökte liksom sudda ut "jag":et en aning.

Hur som haver, igår var jag och såg Mark Kozelek på Södra Teatern. Ville se honom när han var här för två år sedan med Sun kil moon men det blev inte av pga pengabrist. Den här gången var det bara Mark Kozelek på en nylonsträngad gitarr. Detta lämpade sig väl då han givit ut mängder av akustiska varianter som alternative versions av tidigare Sun kil moon-låtar. Mest intressant var dock materialet från Admiral fell promises som kom i juli. Plocken från förr har blivit inkorporerade med flamenco, fado och klassisk gitarr och det gav en helt fantastisk ljudbild. Mark har blivit en otroligt mycket bättre gitarrspelare de senare åren och det var just spelet jag njöt mest av. Rösten fick ta ett stort steg tillbaka och blev mest en parantes. Apropå rösten var jag något missnöjd med hur den lät genom all utrustning. Ljudet skar på vissa låtar.

De flesta låtarna var från den nya skivan och det märks att de är skrivna av någon som har färdats längre med gitarren än han gjort på tidigare album. Katy Song från Red house painters lät inte alls lika bra utan den instrumentation man är van vid så jag kan tänka mig att det är därför han nästan bara spelade material från Sun kil moon.

Hela tiden satt jag och funderade på vad Marks gitarr kan ha kostat. Den var oerhört vacker och lät som en sån där gitarr som gör en själv till en bättre gitarrspelare. Ofokuserad improvisation kan låta hur bra som helst bara för att klangen är så fin. Köpte en ursnygg vinyl-utgåva av Admiral fell promises som jag faktiskt lyssnar på i skrivande stund.

Den här marmor-vinylen är begränsad till 200ex som bara skulle säljas på hans datum i skandinavien så med lite tur blir den också värd en slant en vacker dag :') Nästa slowcore-pionjärer på menyn är LOW i Malmö den 23:e November. Det lär bli ännu större då Alan och Mimi enligt alla rapporter (och youtube-klipp), sjunger helt överjordiskt live.

Imorgon återkommer jag med en recension av Woody Allens nya film, om jag får biljetter det vill säga!