Liksom många andra unga pojkar har jag ett förflutet med Radiohead. Till en början var det frustration över att de hyllades som gudar men det övergick senare i ren beundran för deras bästa låtar från Kid A, Amnesiac, Hail to the thief och In Rainbows. Den sistnämnda innehöll ett par bra spår typ Reckoner och Nude men resten upplevde jag som ganska oinspirerat. Detta följdes upp av den genomusla singelns Those are my twisted words som i stort sett bara var ett sämre svar på tempot i Portisheads Third. Den singeln följdes av en ännu mer horribel hyllningssång till en andra världskrigsveteran. För mig kändes det ganska uppenbart att de tappat fokus och koncepttänkandet som präglat nästan allt de tidigare gjort. När de sedan utannonserade en skiva med titeln The king of limbs blev jag intresserad då jag tyckte mig se bandets mer visionära sida titta fram. Sedan landar singeln Lotus Flower och PANG så sätter sig besvikelsen som en mörk mössa över min kala hjässa. Lotus Flower är en bra låt och jag har hört Thom framföra den solo på youtube i flera års tid men i den tappning som den återfinns på skivan är den fruktansvärt trist och menlös. Produktionen är så tråkig och avskalad och de levande bastonerna från gitarren är ersatta av en steril bas som lunkar av och an i bakgrunden. Det är så dåligt att jag blir närmast frustrerad. Men jag lyssnar vidare för att göra en rättvis bedömning. Lyssnar och finner att det här är bland det sämsta och minst visionära i bandets hela katalog. Lyssnar och bestämmer mig för att passionerat hata och aldrig mer ta i albumet.
Den senaste veckan har jag som vanligt läst runt lite på internet och skrattat gott åt de rabiata fans som snackar om att snart kanske den "riktiga" skivan utannonseras, "snart kanske pt 2 kommer?" Patetiskt och jag vill bara gnugga det i ansiktet på dem. Den här skivan tillför ingenting och det finns inga debila alternativ rock-kids kvar som inte hört elektronika (vilket är den största anledningen till att Kid A hyllas som så banbrytande). Nä jag är totalt oimponerad och känner att det är dags att sätta på Everything in its right place innan jag imploderar av det här rantet.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar