torsdag 24 februari 2011

Genre

Jag har en ny instrumental låt för ensam gitarr! Den är egentligen skriven och anpassad för en dobrogitarr men då strängarna på den har sett sina bästa dagar passade jag på att spela in den på elgitarr istället. Har stämt om gitarren till DGDGAd och känner att jag börjar bli väldigt hemma i den stämningen. Man tänker verkligen annorlunda :)

Har funderat på det förr, om man var tvungen att tillhöra en musikalisk strömning... vilken skulle man välja då? För fem år sedan hade jag onekligen sagt grunge och brutit ut ett djävulskt djupt Eddie Vedder-vibrato. Idag förhåller det sig jävligt annorlunda. Tror inte att jag skulle vilja ansluta mig till så definerade genrer som shoegaze eller postrock eller chill wave (suuuuck). Brit pop var aldrig min grej och grungen är i retrospektiv alldeles för "känslorna utanpå". Det kan vara trevligt när det lämpar sig men det kan inte vara teen angst tjugofyrasju. Speciellt inte när man lämnat tonåren bakom sig. Jag tror inte att jag vill vara genrebunden även ifall nästan allt jag skriver med sång faller in under singersongwriter. Jag vill kunna lägga en ljudmatta med fyra gitarrer men samtidigt vara nästintill ensam när det ska framföras. Kanske i stil med Mark Kozelek (Red house painters, Sun kil moon). Fick jag däremot välja en scen, det vill säga i bemärkelsen en stad, då hade jag definitivt valt Glasgow. Exempel:
Och då samexisterade ett sånt här band med Belle and sebastian och Mogwai. Mmmh, snacka om mångfald!

Inga kommentarer:

Skicka en kommentar