Restored to one

Så nuuu ska jag kila iväg och träna men först... Har ni hört Sabbath Assembly? Supersnygg ockult psykadelisk rock. Det närmast spritter i mig när jag hör Jex Thoths kraftfulla röst:

Storyn går någonting i stil med att de grävt upp en gammal kanon för en djävulsdyrkande sekt och sedan gjort ljuv musik av texterna. Tror till och med att det var Charles Mansons sekt så här snackar vi magstarkt material. Och fan vad bra det låter sen... Ska bli riktigt, riktigt nice att se dem spela på Strand den 20e April. De kommer hit som förband till Earth och lär bli en helt perfekt motpol att börja kvällen med. Jag älskar att de har så mycket ockultism och metal i sin image men låter som den bästa av den bästa psykadeliska rocken. Sabbath Assembly gör satanismen het på samma sätt som Dead can dance gjorde traditionell (och delvis religiös) folkmusik/world music oerhört hett för tjugo år sedan.

Flavour of night

Börjar min lediga måndag med lite skön musik. Hade tänkt ta en sväng förbi gymmet strax. Sedan bär det av ned på stan för att leta kläder och sist men verkligen inte minst ett besök på cinemateket för att se Döden i Venedig! Såg The last seduction igår och det var jävligt bra även om den tappade lite mot slutet. Återkommer med en recension sssenare!

Good ol' Robyn Hitchcock - I often dream of trains och Sonic Youth - Murray Street <3

IMDb

IMDb - Förut älskade jag dig. Nu känner jag en sorts hatblandad kärlek. Först och främst suger dina fruktansvärt fåniga svenska titlar. I princip allt värt att läsa om filmerna på internet använder originaltiteln, i synnerhet vad gäller engelskspråkiga filmer. För att kringgå det behöver man bli medlem och ändra språkinställningarna. Inga problem men det är ju inte vidare användarvänligt och bara förvirrande...

IMDb, du har helt tappat minnet och varje gång jag går in på en viss film av en regissör och sedan backar så hamnar jag på hans lista som actor som allt som oftast är totalt ointressant och återigen förvirrar utav bara helvete! Hur lång tid ska det ta innan detta åtgärdas?

IMDb, en extremt nice sak är dock att du alltid bistår med amerikanska originaltrailers med gamla citat från Roger Ebert mfl och voice over av Don la Fontaine. Man blir genast förflyttad till den tid och det årtal som filmen hade premiär. Det är väldigt, väldigt uppskattat! Dreglade just över den här trailern.  (Varning för eventuella spoilers, det är ju trots allt en trailer) Don la fontaine snackar över sjukt välfilmade scener, replikskifte, don la fontaine, mer snyggt foto, replikskifte osv. Gråt, högljudda röster, rättssal... Vi fattar på en gång att det här är heartbreaking fuckin shit!!! The real deal! Ett drama man INTE kan avvisa! Haha nu har jag inte sett den men jag köpte trailern rakt av :D

Njuter av Marissa Nadlers nya låt ikväll:

Stämningsfullt så jag gillar't!

Gaslight

 Gaslight (George Cukor) 1944
Ack Ingrid Bergman. Jag älskar Ingrid Bergman. Hon hade en helt enastående karriär jag njuter i fulla drag varje gång jag ser en film med henne. Det är något särskilt med hennes accent och sätt att leverera alla repliker på. Det är som om det är något som håller henne tillbaka, något som får henne att tänka tre gånger extra innan hon talar. Det är denna återhållsamhet som hon spelar med i Hitchcocks Notorious och det är även den som genomsyrar hennes karaktär Paula i Gaslight. Paula gifter sig med en man som förtrycker henne och systematiskt bryter ned hennes självförtroende och självkänsla. Skådespeleriet är så samspelt och noga avvägt att det hela blir smått otäckt. Det finns många stunder då man önskar att man kunde träda in i rutan och ge Paula lite mer råg i ryggen precis som i nämnda Notorious. För mig är det ett gott betyg!

Filmen har många fler kvalitativa sidor. Känslan av ett dimmigt och mystiskt London kommer till sin fulla rätt genom snygg ljussättning och vackert foto. Min enda invändning mot filmen är att den emellanåt kanske är lite för övertydlig i vad som faktiskt försigår. Handlingen är dock så mycket rysmys och det hela så fint presenterat att det blir en ganska liten detalj. Filmen påminner i mångt och mycket om just Hitchcocks filmer dels i handlingen (Rebecca, Suspicion!) men också i valet av skådespelare. Ingrid Bergman är som bekant en av Affes stora musor och Joseph Cotten spelar stora roller i Shadow of a doubt och Under Capricorn, där han spelar mot Bergman igen. Har inte sett Under Capricorn än men jag hoppas att den är underskattad då den inte verkar så omtyckt.


Summan av kardemumman blev i varje fall att jag tyckte väldigt mycket om filmen. Funderade lite kort på huruvida man kan kalla filmen för en Film Noir. Den har många av genrens element med lömska planer, low key-lighting osv men jag skulle som sagt snarare placera den i samma fack som tidigare nämnda thrillers. Den saknar för övrigt en femme fatale och utnyttjar inga flashbacks om man ska vara riktigt petig.

Smal

"Biff" har alltsedan tonåren varit det ledord folk använt när de ska beskriva vem jag är. Till mitt stora förtret förstås. Mamma har sagt länge att jag har blivit spinkig och jag har mest viftat bort det men när jag gick förbi en spegel alldeles nu blev jag helt förstummad. Jag har blivit smal. Fortfarande muskulös men ändå smal. Mohaha som jag har väntat på den här dagen när jag kan bära upp kläder lite lättare. Måste bara se till att inte degenerera ytterligare och bli tjock eller ett totalt sugrör.

Återbesök bland The X-files

Har försökt nära min nördiga sida de senaste dagarna och tittat på lite X-files. Det är skönt för nu har jag äntligen börjat glömma bort delar och ibland rentav hela handlingen i vissa avsnitt. Igår tittade jag på första delen av en följetong som heter Dreamland och är hämtad från den sjätte säsongen. I avsnittet råkar Mulder ut för en klassisk body swap med en anställd på Area 51. På film tycker jag att body swap (dvs byte av två personer bara byter kropp) kan vara rätt uttjatat men i en serie som X-files bäddar det för massor av roliga situationer. I många av scenerna gör den "falske" Mulder väldigt karaktärsbrytande saker och det hela blir bara ännu mer bisarrt när secret service-killen trivs bra med sina nya, unga looks och helst inte vill byta :D To be continued om en liten stund och som sagt, hur nice som helst att inte minnas hur det slutar!

Fôrdlandia

Lyssnar just nu på Jóhann Jóhannsons Fôrdlandia. Hade helt förträngt skivan men kom och tänka på den tack vare Strages roliga krönika. Har lyssnat på den i mer än två års tid men den säger mig långt mycket mer nu än vad den gjorde då. Kanske är det just på grund av vad skivans titel och koncept kretsar kring. Personligen tycker jag att styckena är vaga och ganska sparsamma. Jag kan lätt förstå hur man stället sig totalt frågandes och likgiltig vid första lyssningen men för den som uppskattar klassisk musik och filmmusik finns det här ett sorgset lugn att inandas.

Fôrdlandia var en stad som Henry Ford grundade i syfte att ta fram gummi för att, så vitt jag förstår det, bli av med ytterligare en mellanhand i bilproduktionen. Det är lätt att tänka sig förhållandena för de inhemska arbetarna inte var de bästa och mycket riktigt kollapsade staden under en revolt efter bara två år. Skivan Fôrdlandia tar därmed avstamp i föreställningen om en misslyckad utopi. Musiken gestaltar det genom att låta ödemättad och atmosfärisk. Utan skivans koncept tvivlar jag på att det hade varit lika lätt att ta till sig känslan av gudsförgätenhet. Jag gillar tanken på att en artist eller kompositör haft en fix idé eller känsla som de har jobbat utefter. Ungefär som att ett fint skivomslag kan skänka ett större djup till en skiva. Det känner nog alla igen.