The little girl who lives down the Lane (1976)
Sprang på den här filmen när jag letade runt bland Martin Sheens rollista. Lustigt nog spelar han liksom i Badlands (1973) en vriden och äcklig figur med förkärlek till småflickor. Filmen tillhör dock Jodie Foster som gör en helt sinnesjukt väsensskild roll från de i Bugsy Malone (1976) och Taxi Driver (1976). Har man sett alla tre är det svårt att förstå att det är samma skådespelerska under samma år. I den här filmen spelar hon en smått lillgammal fjortonåring som bor till synes ensam i ett stort hus. Lillgammal är förmodligen fel ord. Hon spelar en karaktär vars verbala och intellektuella förmågor vida överstiger hennes ålder. Klarsynt kanske vore bättre men lillgammal hintar lite om den irritation hon framkallar hos sin omgivning.
Filmen spelar stort på huruvida hon är ensam eller bor med sin far. En vid första anblick tam synopsis blir i Nicolas Gessners regi mycket spännande. Situationerna som uppstår i vissa scener är spännande och deras effekt maximeras genom snyggt foto och bildkomposition. Vid flera tillfällen satt jag förstummad över hur snyggt fotot var. För mig är det ett mycket gott betyg. Skådespelarinsatserna är förresten snudd på fantastiska. Alla karaktärerna är trovärdiga och den kemin som uppstår går nästan att ta på. Jag kan inte komma på något avseende som filmens regi är svag i. Musiken som utgörs av Chopin och viss specialskriven musik är väl implementerad och sätter stämningen utan att stjäla fokus från det visuella. The little girl who lives down the lane måste vara en av de mest underskattade filmer jag haft nöje att se.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar